Historien
Mörker
Skapad 2004-05-03 av Kenzilla, 6500 tecken.
| Kenzilla 2004-05-03 557 tecken | Helt sjukt! tänkte han där han nu stod skräckslagen i källaren. Det var sekunderna efter att strömmen gått så det var toksvart överallt. Han fick känslan av att han var omringad av ondsinta främlingar som bara stod intill väggarna och betraktade honom, för att när som helst gå till attack. Det var svettigt värre, han höll andan för att inte höras, men hade inte mage nog att smyga tillbaka mot trappan upp. Så där stod han, på grund av sitt begär för en glass ur frysboxen. Men den tanken var sedan länge glömd nu. Nu var det bara överlevnad som räknades. |
| Tjockapa 2004-05-05 339 tecken | Sakta, sakta började han huka sig ner för att tillslut lägga sig på golvet. Inte ett ljud avgav han.
Efter att ha legat blixt stilla på golvet i några få sekunder började han att åla sig fram emot trappen, i hopp om att lyckas ta sig upp till den varma, ljusa övervåningen, utan att stöta på nån. Men efter bara ett par meters ålande |
| Kenzilla 2004-05-10 1763 tecken | kände han plötsligt att någon, eller någonting, hade närmat sig honom. Han stannade förskräckt upp. "Håll andan, håll andan", tänkte han. Efter några sekunder kände han sig lite mer avslappnad och tillät sig själv att sakta, sakta släppa ut lite luft ur lungorna, för att sedan tyst ta ett nytt andetag och fortsätta ålandet. Han var inte helt säker, men han trodde i alla fall att han var på rätt väg, mot trappan, ålandes där i mörkret. Han fick en flashback från första dagen på ett sommarjobb han hade när han var sexton år, som städare på den lokala sporthallen. En kväll när han stod och skurade det gigantiska golvet slocknade plötsligt allt ljus i hallen. Han hade blivit stel av fasa, mörkrädd som han var. Den gången hade han kört samma taktik, lagt sig ned och börjat åla mot utgången. Men innan han kom fram hade lyset tänts och han hörde gapskratt från läktaren. Det var bara ett gäng snorungar som hade spelat honom ett fasansfullt spratt, som de tydligen tyckte var mycket lustigt. Den kvällen hade han inte kunnat somna. Det var även den kvällen han första gången känt deras närvaro, dessa ting, eller vad det nu var. Sedan dess har han alltid sovit med tända lampor och undgått mörkret så gott han kunnat. Det var tretton år sedan. Visst hade det hänt genom åren att han vistats i mörker och känt sig mer eller mindre obekväm i situationen, men i det läge han befann sig i nu var nog det värsta hittills. Så här rädd hade han aldrig varit i sitt liv tidigare. Men darrandes vägrade han ge upp, utan fortsatte bestämt sitt ålande på det kalla cementgolvet mot trappan som ledde upp till ljuset. Upp till friheten.
Hans systematiska andning hade nu blivit automatisk och inget större problem längre. "Jag måste vara framme snart", tänkte han. |
| Tengil 2004-05-13 371 tecken | Men tjii fick han, han hade juh inte lärt sig varken höger eller vänster, ochinte heller vad som är upp eller ner, så när han trodde att han ålade sig uppåt så var det i själva verket neråt, och eftersom han var redan längst ner så kom han ingen vart alls.... nu är det många som tycker att han är dum i huvudet, men det hela har igentligen en logisk förklaring i att... |
| Kenzilla 2004-05-13 569 tecken | utan minsta aning hade han, i mörkret, lyckats åla igenom "Mörkrets port" som ledde till den mest mörka världen av dem alla... Mörkervärlden! Och där var allt tvärtemot den vanliga världen, förutom att det alltid var mörkt. Men han, huvudpersonen, hade ingen aning om denna händelse. Än. Därför blev han verkligen förvånad när han, i sitt ålande, kände något mjukt under händerna. Av lukten att bedömma var det med största sannolikhet gräs. "Hmm", tänkte han, "det här stämmer inte". Han ålade vidare åt höger efter det som fortfarande kändes som hans källargolv. |
| Tjockapa 2004-05-27 475 tecken | Men eftersom att allt utom mörkret är tvärtom i Mörkervärlden så var det till vänster han egentligen åla. Och det var inte gräs, utan tvärtom... asfalt! Utan nån misstanke så var nu denna förvirrade man ute på en stor motorväg, liggandes, raklång, på tvären, över de fartfyllda filerna.
Både swish och swosh lät det då dessa, i mörkret, osynliga fordon svepte förbi bara decimeter från att skapa ett jäklans blodstreck längs med körbanan. Och som vi nu alla trodde så |
| Kenzilla 2004-06-02 607 tecken | befann han sig i mörkervärlden, men eftersom allt var tvärtemot här och han inte ålade genom mörkrets port igen, så var det just det han gjorde. Och befann sig därmed tillbaka i sin mörka källare, på det kalla cementgolvet. Han kände att de oinbjudna gästerna var kvar, de stod fortfarande där någonstans i mörkret och betraktade honom. Nu hade han inte den blekaste aning om var trappan upp var. Han tog mod till sig och ställde sig sakta upp igen. Smygandes kände han sig framåt med händerna. Just nu kunde han inte känna nånting. Men efter ett par steg kände han ena väggen med högerhanden. Han fortsatte |
| Kenzilla 2004-08-19 22 tecken | och fortsatte tills... |
| Kenzilla 2004-08-27 19 tecken | han kände ett stort |
| Tjockapa 2004-09-07 297 tecken | liggandes skåp. Efter några smekningr hit och dit över detta stora skåp kom han på vad det var. Det var frysboxen! Den som var syftet med detta källarbesök. Och att lämna källaren nu utan glass, efter allt det hemska, skulle kännas lite dumt. Allt i onödan liksom.
Så sakta öppnar han frysboxen |
| tonii 2004-09-07 293 tecken | ... och hittar ett jumbopaket med.. Vampyrglass! Men suget på glass är för stort, så han tar upp en glass ur förpackningen, öppnar den och börjar med slicka på glassen med sin fuktiga tunga. "Valan!" får han fram mellan läpparna. "Le a la el helele!". Med glassen fastfryst på tungan så... |
| Kenzilla 2004-10-04 107 tecken | i paniken drar han glassen hårt framåt och smäller igen käften med ett segt, köttigt "slaffsa", varpå han |
| Kenzilla 2004-10-22 1088 tecken | tar av sig båda sina stövlar och kastar på den lilla ekorren som sitter i ett hörn och trycker... en blodig fläck är allt som blir kvar av den lilla hårbollen. "Men vad har jag nu ställt till med?", tänker vad han nu hette och tar fram sin ficklampa ur sitt blåställ, som han haft på sig hela tiden (joho!), knäpper på den och märker att han befinner sig i en jättestor, svävande blomkruka med två stora fönster. I det ena fönstret finns ingen fönsterruta, istället står där kanske den största mobila luftvärnskanon som någonsin skådats i en svävande kruka. WOW! tänker han, flinar brett och intar den ultimata ready-to-fire-positionen och... *klick* Nähänä... men skit it då säger han lugnt och fint till den lilla kanonen innan han sparkar ut den genom fönstret. "HA, där fick du! Du din!"
Otur. En bergstopp. Krash. Falla. Smärta, smärta. Tur. Han landade på en gran och lyckades stoppa fallet innan det var för sent. Sekunder senare fick han en fet smäll i ryggen så det svartnade för ögonen i några sekunder. "Hörrö, passa dig" Skrek en snubbe åt honom. OK, svarade han. SLUT |
SLUT |
